Sömnbrist och smeknamnstänk

Idag är jag riktigt trött. Mamma och pappa är ju och hälsar på i Stockholm nu, och pappa kan verkligen snarka. Har vaknat flera gånger i natt av brummandet och grymtandet så resten av helgen är det öronproppar som gäller!

Tog bussen till jobbet idag (går ju oftast annars) så att jag kunde ligga kvar lite extra i sängen. Det är så mycket roligare att gå/åka till jobbet sen jag upptäckte att man kan ladda ner sommarpratarna från P1. Igår lyssnade jag på Anja Pärsson, och idag på Åsa Linderborg. Personer som jag kanske annars inte skulle intressera mig så mycket för, men som har intressanta historier att berätta.

Något som slog mig på vägen till jobbet i morse (när jag lyssnade på Linderborg) är att "vi" inte kallar varandra vid smeknamn längre. Eller jo, vi har ju smeknamn på varandra, tex så kallar jag ju Susanne för Sus, Sandra för Sandy B och Anders för Flanders. Men det är smeknamn som inte säger något om personen.

En släkting till Åsa Linderborg kallades Kalle Baddare, för att han drog så många rövarhistorier. Anja Pärssons farfars far kallades Snäll-Pelle. Inte för att han var så snäll, utan för att snäll betyder snabb där uppe i Norrland, och han var en riktigt kvinnotjusare som fick springa ifrån många tjejer i sina dagar. Hade det inte varit roligt att återinföra den typen av smeknamn?

Vad hade ni kallat mig? Och vad ska jag kalla er?