Bakom kulisserna?

Känner att jag har en liten svacka nu. Det är väl så, att precis som i alla förhållanden så krisar det sig lite då och då, allra helst efter de första rosa månaderna. Det brukar börja som en dans på rosor, med spännande äventyr under tiden som man utforskar varandra. Men efter ett tag kommer vardagen in, och det rosa skimret lättar en aning.

Detsamma verkar ha skett i mitt förhållande till "den stora staden". Fascinationen, över allt från tunnelbaneåkande till möjligheter till riktigt bra shopping och "glammiga vimmel", har delvis ersatts av vardag. Fast sanningen är, att jag fortfarande älskar den här staden. Men jag kan sakna mitt liv där hemma i Halmstad. Jag är så van och bortskämd med att alltid ha mycket folk runtomkring mig. På de "gamla festerna hemma i stan" så brukar problemet oftare vara för mycket folk, än att hitta någon att bjuda. Här i Stockholm är det ju inte så att jag har en massa vänner utanför jobbet (Sandra är oftast upptagen med skola eller jobb), och därför kan det kännas lite ensamt ibland.

På onsdag tar i alla fall världens bäst Jenka tåget hit och hälsar på. Det kommer med all säkerhet pigga upp mig. Förhoppningsvis kommer hon att älska den här stan lika mycket som jag och överväga att flytta hit, eller iaf kommer och hälsa på lite oftare. :)

Men det var värst vad sjävutlämnande det här inlägget blev. När allt känns bättre om ett par timmar (för det kommer det att göra) så lär jag överväga att radera skiten. Det lär ju bli en mysig dag idag, det finns planer på att eventuellt åka ut till skärgården. Sen kanske det blir en middag ute på stan ikväll, eller så är jag välkommen på fest i Hammarby sjöstad hos en jobbarkompis. Livet är väl ganska bra ändå?