söndag 2 november 2008
Fröken Ågren
Jag har söndagsångest. Det är bara den gamla vanliga ångesten som oftast infaller på söndagar. Jag gör ingenting, och vill ingenting göra. Jag känner mig ful, dum och meningslös. Jag väntar med att ta tag i något, då blir det inte av. Lika bra. Jag vältrar mig i självömkan. Jag förväntar mig ingen sympati. Jag är patetisk. Jag börjar alla meningar med "Jag". JAG tycker synd om sambon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det är ALLTID synd om sambon.. konstigt, men sant!
Skicka en kommentar