Music maestro.

Himla bra version av Womanizer.

Igår natt drömde jag att jag skulle spela trummor i ett synthrock-band. Jag hade svart hår fyllt av vax. Precis som i verkligheten var min koordination helt värdelös. Men det kändes ändå helt ok, tills vi fick en spelning. Jag trummade och trummade, helt i otakt, trumsetet började falla ihop och flyttas längre och längre fram på scenen. Ingen skrattade, alla tittade allvarligt på mig. Jesper Hedin (hur tusan dök du upp i min dröm?) sa att det var dags för honom att gå. Skammen blev för stor, jag vaknade.